Sommarlov eller sommarångest?
Nu sitter man här, ännu en sommar med dåligt väder. Det ända man längtat till i ett år nu är sommarlovet och när man väl får det så drabbas man bara av ångest, i alla fall jag. Jag får ångest för att jag inte gör nått, jag bara går och väntar. Slappar och slöar, sen upptäcker man helt plötsligt att det bara är en vecka kvar på ledigheterna. Visst jag ska på semester med familjen och jag ska upp till Stockholm, men jag får inget viktigt gjort. Livet bara rullar på och jag följer bara med i farten. Finns det en chans att man kan börja skolan sen och känna att man har gjort nått under lovet? Och varför kan man inte bara njuta av det goda och inte göra nått? Vad kan man göra, jag vill inte jobba. Men jag vill få nått gjort. Vi får hoppas att jag kommer på något innan det är försent.
Midsommar, en vecka sedan denna högtid då alla super i hela Sverige. Vad hände mig då? Jo dagen började med att vi åkte till Caroline vid tre, vi åt midsommar mat och drack några huttar. Sen kom det såklart en liten skur så vi var tvungna att gå in en stund. Sen gick vi ut igen och spelade "Med Vilda Gester", riktigt roligt faktiskt. Mer minns jag inte, vi gick in efter spelet och sen gick vi ut igen. Jag minns små sekvenser av kvällen, som i en dröm ungefär. Jag minns att jag ringde Green och Niklas men vad jag sa är borta, så jag passar väl på att ursäkta mig själv om jag var jobbig. Sen vid tolv tiden var jag ute och letade lysmaskar barfota på ett berg täckt av kottar. Jag minns även att jag trillade baklänges rakt på berget.
Dagen efter midsommar spydde jag hela dagen. Första gången jag spydde den dagen frätte hela halsen sönder så jag kunde inte dricka, vilket betyder att jag fick spy galla hela dagen. När jag låg där i sängen mellan spyattackerna drömde jag om vatten, jag drömde att det regnade, att vågorna slog upp över mig och att jag stod i skolan och hällde i mig litevis med vatten.
Men nu mår jag bra, och nu ska jag skutta in i duschen.
