Slaget mellan hammaren och stekspaden
Vad är egentligen kvinnligt och vad är manligt?
Enligt samhället anses det väl att mannen jobbar som snickare. Han går upp på morgonen klockan sex och tar matlådan i kylskåpet som frugan fixat dagen innan åt honom. Han åker till jobbet och börjar där klockan sju. Han jobbar en timme och sedan är det dags för första rasten på dagen där han ofta förtär en rejäl frukost med fika på. Sen är det dags för grovgörat. Efter några timmar är det dags för lunch, om frugan mot förmodan inte har fixat matlåda dagen innan blir mannen smått irriterad och går och köper en pizza med allt på. Han jobbar till fyra och sen tar han bilen direkt hem. Väl hemma sätter han sig och tittar på någon sport som han är intresserad av, han orkar inte utöva idrotten själv utan tycker det är tillräckligt mycket ansträngning att bara titta på tv. Om det inte är något på tv för tillfället som intresserar honom zappar han lite tills han hittar någon total meningslös serie att titta på, till exempel våra värsta år eller cops. Han sitter sedan resten av kvällen framför tv och vid tio tiden går han och lägger sig. Tvn är såklart av nyaste sort och den kostade minst två månads löner, han har även köpt den fetaste surround anläggningen som finns att få tag på i Sverige, han har köpt allt detta för att kunna ha något att skryta med inför polarna.
Så var det dags att beskriva kvinnans plats. Hon har ett jobb som har med vård att göra, hon kanske jobbar på dagis, ålderdoms hem eller som sjuksköterska. Hon börjar klockan åtta på morgonen och innan hon åker till jobbet måste hon lämna barnen på dagis. Hon slutar vid fyra och åker då och hämtar barnen igen. När hon kommit innanför dörren går hon direkt till köket och börjar med middagen, annars blir hennes man arg. När de har ätit måste hon först diska och sedan städa resten av huset, om hon hinner sätta sig ner en gång innan hon går och lägger sig är det lyx. Förr i tiden var väl kvinnor oftare hemmafruar och då tycker jag att det var okej att de gjorde jobbet hemma, det var ju ändå därför de var hemmafruar. Men jag tror fortfarande att i de flesta förhållandena göra kvinnan det mesta hemma. Hon får städa, laga mat, diska och allt där emellan. Detta tycker jag är totalt fel, alla är vi bra på olika saker och sysslorna i ett hem skall delas upp lika. Det tycker jag även när det gäller löner, alla kan vi prestera olika bra och borde därför bli betalade efter våran prestation. Jag har ett väldigt bra exempel på löneskillnader, när min mamma skulle läsa på högskolan valde hon mellan att läsa till ingenjör eller röntgen sjuksköterska. Hon valde röntgen sjuksköterska, eftersom en kvinna om jobbade som ingenjör tjänade upp till 8 000 kr mindre i månaden än männen som hade samma utbildning!
Genom åren har världen utvecklats vilket är helt naturligt, förr var kvinnan undan skuffad och hennes plats i samhället var under mannen och hon fick inte ha en egen åsikt. Men vi går framåt och det bör även könsrollerna i samhället göra. En kvinnlig stadsminister skulle inte sitta fel, men då är väl männen rädda för att de ska hamna i samma position som kvinnorna i dagens läge. Visst förr i tiden var det ofta mannen som försörjde familjen och om en kvinna ville jobba så var det ofta bara för att hon var rastlös eller ville tjäna ett par extra slantar. Men så är det inte längre, nu står oftast båda parterna bakom försörjningen och man bör därför tjäna lika mycket även om man är kvinna/man.
Men det är en sak jag inte kan förstå, bara för att man är kvinna betyder väl inte det att man har ett städsinne inbyggt, man lär väl sig själv och man har väl observerat vad mamma gör hemma, för det är ju faktiskt hon som städar. Jag själv är väldigt noggrann med städning då jag mår psykiskt dåligt när det inte är ordning omkring mig, men är detta bara för jag är kvinna? Jag skulle inte tro det, antingen är det någon som killar bara fått för sig att de inte kan av ren lathet eller så har jag bara av ren otur träffat på dem som inte är ?renliga? av sig.
Det här med att mannen inte hjälper till i hemmet, visst man kan inte dra över alla samma kam men man kan ju jämföra det med hur många som låter sina hundar sova i sängen, ungefär 70 %. Jag tycker att det oftast tas förgivet att en kvinna/mamma ska gör allt hemma. Själv anser jag att alla ska hjälpas åt, vuxen, barn, kvinna och man. Alla bor ju där, alla smutsar ner där, alla äter där och alla tillhör samma familj. Att ta förgivet att mamman i familjen ska sköta allt är ju ganska absurt.
Varför uppstår då könsroller? Omedvetet/medvetet uppfostras barn olika beroende på om dem är flicka/pojke, små flickor ska ha rosa kläder och pojkar ska ha blåa kläder. Små flickor ska leka med dockor och leksaksspisar medan killar ska leka med bilar eller med en leksaks verktygslåda. Min pappa var verkligen sådan som jag beskrev i början av texten. När han inte jobbade satt han framför datorn eller var ute i garaget. Jag hjälpte ofta till med allt möjligt och var nästan alltid ute i garaget med honom. Även min mamma är händig så i min familj är det väldigt lika mellan könen, numera gör faktiskt mamma mest i hemmet vare sig det är gubbgöra eller inte.
Men kanske är det så att när man har växt upp i en familj med endast döttrar att man inte blir indelad, om jag hade haft en bror kanske han hade varit ute med pappa i garaget istället. Inte för att jag skulle tro det. Men det är ju inte bara i hemmet som man uppfostras, om man går på dagis blir det också väldigt fördelat. Någon som jag tycker är väldigt tydlig med att visa det är komikern Magnus Betnér, han har en 3-årig dotter och han tar ofta upp på sina shower om hur olika barn behandlas beroende på kön. Han tar bland annat upp att flickor på dagis ska leka prinsessa eller leka vid en leksaksspis medan killarna ska vara ute i leran och brottas. Men han tar även upp att om en flicka skadar sig och blir ledsen duttar man om henne medan en pojke inte blir lika omhändertagen om han skadar sig, han är ju pojk och då klarar man ett litet skrubbsår.
Om jag skulle välja om jag är mest kvinnlig eller manlig skulle det nog bli manlig. Inte för att jag själv vill dela in oss människor i olika kategorier, alla är vi lika mycket värda, vare sig vi är av samma kön eller nationallitet. Men efter samhällets indelning skulle jag nog egentligen ha fötts i en manskropp.
Men det här med att vi reagerar och tänker olika på grund av kön tror jag inte på, alla reagerar vi olika på olika saker. Men en sak som jag tror något så när mer på är att killar inte vågar visa känslor lika öppet som tjejer, de vågar inte gråta framför sina vänner för då kan de ju få stämpeln som tönt, men även där är ju olika från person till person. Jag är inte en sådan person som öppnar hjärtat för vem som helst och gråter, min bästa vän sedan 11 år tillbaka har nog bara sett mig gråta två gånger under alla dessa år, betyder det att jag en man?
Sen sist men inte minst språket, finns det någon skillnad på hur vi talar? Det finns nog ingen stor skillnad. Men visst om man svär mycket som tjej reagerar människor mer ofta på det, medan en kille kan slänga ut sig dem mest grova orden man kan hitta i en svensk ordlista. Jag vet själv, jag har att väldigt grovt ordförråd och fick mer ofta när jag var liten höra att jag inte skulle svära så mycket, jag tror människor slutade säga till mig när jag sa till dem att de inte skulle ha reagerat likadant om jag var kille!
Men världen ändrar sig, idealen lika så. Förr var det vackert om kvinnor var mulliga och kurviga, nu ska man vara smal som en sticka. Förr var det ett tecken på styrka om män hade långt hår, nu ska de ha halv långt dassig hår. Låt oss hoppas att det blir som förr, som på den gamla goda tiden!
