Torsdag, Julafton på Posten
Hej och välkomna tillbaka, och till er nykomlingar välkomnar jag er för första gången. Jag måste erkänna att jag vet inte hur jag ska få människor att läsa min blogg och jag vet inte om jag vill att de ska göra det. Visst är det roligt och så men man kommer ju aldrig få reda på att dom läser det om de inte kommenterar.
Imorse var en jobbig morgon, jag vaknade sju och skulle hoppa upp till skolan men jag var jätte trött, så tänkte jag på att gud va skönt att bara kunna vara hemma, men sen skällde jag ut mig själv! Jag vet hur tråkigt der är när man stannar hemma och jag vill dessutom inte missa mer i skolan. Jag gick upp och fixade i ordning mig men som vanligt när jag har fixat i ordning mig märker jag hur dåligt jag mår. Hade ju ont i halsen och sprängande huvudvärk men inte en enda värktablett hemma. Jag la mig i sängen och tänkte, ska jag missa en hel jävla skoldag igen? Jag låg där och malde och tillslut bestämde jag mig för att somna om och se om jag mådde bättre nästa gång jag vakna, nej svaret var negativt.. Detta betöd att jag missade när våran lärare antagligen gick igenom vad vi skulle kunna på provet i morgon och detta betöd även att min chans att få bra betyg på provet sjönk otroligt mycket. Dessutom kom jag inte igång att öva förens vid halv sju på kvällen och mitt mål att få MVG har nu tryckts ner till botten, men visst ingenting är omöjligt.
På bussen hem idag fick jag stå upp hela vägen, jag ringde mamma och sa att hon skulle paxa en plats åt mig men hon sa att det va helt fullt på bussen och att jag va tvungen att stå, dumma mamma! Jag stod i alla fall där och såklart sitter mamma jämte och sover. När vi kört av mot första hållplatsen efter 20minuter måste jag flytta mig för att människora skulle komma förbi mig, då tror mamma att vi ska gå av och reser sig upp. Jag säger till henne att vi inte ska gå av än och då sitter två jävla irriterande tanter och skrattar åt mamma. Jag hatar dom små griskärringarna. Varje morgon/eftermiddag måste dom sitta jämte varandra på bussen, dom beter sig som två små lågstadie elever. Om det inte finns något två säte till dessa små kärringar måste de möblera om hela bussen tills de har fått ett två säte. Sen sitter dom där i en halvtimme och snackar skit. Dom är så jävla jobbiga och om det var lagligt att slå vett i människors små ruttna skallor skulle jag göra det på dom, de är fan 40-50år gamla och beter sig som 9år!
Idag på posten lekte dom julafton, vi fick hem tre paket. Jag fick min efterlängtade Jag Överlevde! av Mietek Grocher och jag tänkte slänga mig i soffan och läsa direkt. Men så säger mamma, Bella du har ett prov att öva på, då blev jag ledsen. Jag har längtat så länge på att få läsa Jag Överlevde! Som handlar om Mietek och hur han överlevde 9 koncentrationsläger. Han kom till min skola och pratade och jag har aldrig blivit så berörd av en föreläsning innan. Att få höra om nazisternas verk under andra världskriget skrämmer mig, att man kunde låta det hända. Det är ett mirakel att Mietek överlevde och jag tycker att hans bok ska skickas ut i skolorna så att alla får läsa om vad som skedde, ur någons synvinkel som verkligen har varit med om det.
Imorse var en jobbig morgon, jag vaknade sju och skulle hoppa upp till skolan men jag var jätte trött, så tänkte jag på att gud va skönt att bara kunna vara hemma, men sen skällde jag ut mig själv! Jag vet hur tråkigt der är när man stannar hemma och jag vill dessutom inte missa mer i skolan. Jag gick upp och fixade i ordning mig men som vanligt när jag har fixat i ordning mig märker jag hur dåligt jag mår. Hade ju ont i halsen och sprängande huvudvärk men inte en enda värktablett hemma. Jag la mig i sängen och tänkte, ska jag missa en hel jävla skoldag igen? Jag låg där och malde och tillslut bestämde jag mig för att somna om och se om jag mådde bättre nästa gång jag vakna, nej svaret var negativt.. Detta betöd att jag missade när våran lärare antagligen gick igenom vad vi skulle kunna på provet i morgon och detta betöd även att min chans att få bra betyg på provet sjönk otroligt mycket. Dessutom kom jag inte igång att öva förens vid halv sju på kvällen och mitt mål att få MVG har nu tryckts ner till botten, men visst ingenting är omöjligt.
På bussen hem idag fick jag stå upp hela vägen, jag ringde mamma och sa att hon skulle paxa en plats åt mig men hon sa att det va helt fullt på bussen och att jag va tvungen att stå, dumma mamma! Jag stod i alla fall där och såklart sitter mamma jämte och sover. När vi kört av mot första hållplatsen efter 20minuter måste jag flytta mig för att människora skulle komma förbi mig, då tror mamma att vi ska gå av och reser sig upp. Jag säger till henne att vi inte ska gå av än och då sitter två jävla irriterande tanter och skrattar åt mamma. Jag hatar dom små griskärringarna. Varje morgon/eftermiddag måste dom sitta jämte varandra på bussen, dom beter sig som två små lågstadie elever. Om det inte finns något två säte till dessa små kärringar måste de möblera om hela bussen tills de har fått ett två säte. Sen sitter dom där i en halvtimme och snackar skit. Dom är så jävla jobbiga och om det var lagligt att slå vett i människors små ruttna skallor skulle jag göra det på dom, de är fan 40-50år gamla och beter sig som 9år!
Idag på posten lekte dom julafton, vi fick hem tre paket. Jag fick min efterlängtade Jag Överlevde! av Mietek Grocher och jag tänkte slänga mig i soffan och läsa direkt. Men så säger mamma, Bella du har ett prov att öva på, då blev jag ledsen. Jag har längtat så länge på att få läsa Jag Överlevde! Som handlar om Mietek och hur han överlevde 9 koncentrationsläger. Han kom till min skola och pratade och jag har aldrig blivit så berörd av en föreläsning innan. Att få höra om nazisternas verk under andra världskriget skrämmer mig, att man kunde låta det hända. Det är ett mirakel att Mietek överlevde och jag tycker att hans bok ska skickas ut i skolorna så att alla får läsa om vad som skedde, ur någons synvinkel som verkligen har varit med om det.Kommentarer
Trackback
